Autism och sömnproblem: Strategier för en bättre nattvila

Sömn är en grundläggande mänsklig funktion som är avgörande för vår fysiska och mentala hälsa. För personer med autism kan sömnproblem vara särskilt utmanande, och dom kan påverka både den drabbade individen och deras familj. I den här artikeln kommer jag att utforska de specifika utmaningar som personer med autism kan möta när det gäller sömn och erbjuda strategier och tips för att förbättra nattvilan.

För att hjälpa personer med autism att hantera sina sömnproblem är det viktigt att förstå hur autism kan påverka sömnen. Många personer med autism har sensoriska känsligheter, vilket innebär att de kan vara extra känsliga för ljud, ljus och andra sensoriska intryck. Dessa känsligheter kan göra det svårt att somna och förbli i djup sömn.

Enligt Autismforum.se kan personer med autism också ha svårigheter med rutiner och förändringar i sina dagliga scheman. Detta kan påverka deras förmåga att etablera en regelbunden sömnrutin.

Individanpassad strategi

Eftersom varje person med autism är unik är det viktigt att anpassa sömnstrategierna efter deras individuella behov och preferenser. Det finns ingen "one-size-fits-all" -lösning när det gäller sömn för personer med autism. Här är några strategier som kan anpassas efter individens behov:

Skapa en lugn miljö

För många personer med autism är en lugn och trygg miljö avgörande för att kunna somna. Detta kan innebära att man minskar sensoriska störningar i sovrummet. Försök att minska ljudnivån och undvik starka ljus. Mörkläggningsgardiner kan vara till hjälp för att blockera ut ljus från gatlyktor eller gryningsljus.

Rutiner och struktur

Etablera en regelbunden sömnrutin. Detta kan innebära att gå och lägga sig och vakna vid samma tid varje dag, även på helgerna. Autismguiden på Autism.se ger tips om hur man kan etablera strukturer i vardagen, inklusive sömnrutiner.

Sömnhygien

För personer med autism är det extra viktigt att följa allmänna principer för god sömnhygien. Undvik att dricka koffeinhaltiga drycker sent på kvällen och begränsa skärmtid före sänggåendet. Skärmar avger blått ljus som kan störa sömnen, så att undvika dem minst en timme före sänggåendet kan vara fördelaktigt.

Hantera ångest och stress

Ångest och stress kan vara betydande hinder för sömnen. Många personer med autism upplever ångest i samband med sociala interaktioner eller förändringar i sina rutiner. Det är viktigt att identifiera och hantera dessa känslor på ett hälsosamt sätt. Det kan inkludera avslappningsövningar eller användning av trygghetsföremål.

Konsultera en specialist

Om sömnproblem är ihållande och allvarliga, överväg att konsultera en specialist som är erfaren inom autism och sömn. En specialist kan genomföra en grundlig utvärdering och föreslå specifika åtgärder och behandlingar som kan vara effektiva för den enskilda personen.

Om man inte lyckas vända trenden med sömnen så kan man hamna i läget att man drabbas av utmattning och därmed också en massa oönskade effekter. Utmattning är som en lättare hjärnskada som kan bli permanent. Om du hamnar i det scenariot är det viktigt att söka hjälp och du kommer antagligen att få rådet att vila mer. Det kan vara så att du behöver ett par timmars vila mitt på dagen varje dag bara för att inte förvärra situationen.

Vikten av att inkludera familjen

När det gäller att hantera sömnproblem hos personer med autism är det viktigt att inkludera hela familjen i processen. Sömnproblem kan påverka hela familjen och leda till sömnbrist och ökad stress för föräldrar och syskon. Därför är det viktigt att skapa stödjande och förstående familjemiljöer.

Familjemedlemmar kan också bidra till att implementera sömnstrategierna och ge stöd till den drabbade personen. Kommunikation och samarbete inom familjen är nyckeln.

Att hantera sömnproblem hos personer med autism kräver tålamod, förståelse och individanpassade strategier. Det är viktigt att förstå hur autism kan påverka sömnen och att anpassa strategierna efter den enskilda individen. En lugn miljö, regelbundna rutiner och god sömnhygien kan vara till hjälp.

För familjen är det viktigt att vara stöttande och att inkludera hela familjen i processen. Sömnproblem kan vara utmanande, men med rätt strategier och stöd kan personer med autism uppnå en bättre nattvila och förbättra sin övergripande hälsa och välbefinnande.

Hur visar autistiska kärlek?

Jag minns första gången jag sa "Jag älskar dig" till någon. Det var inte som i filmerna, med romantisk musik i bakgrunden. Istället var det i ett stilla ögonblick, och orden kändes tunga och meningsfulla i munnen. Kärlek är en känsla som många tar för givet, men för mig och andra med autism, kan det vara lite annorlunda.

Att vara autistisk betyder inte att man inte kan känna eller visa kärlek. Men det kan komma i andra former och uttryckas på andra sätt. Jag har alltid undrat över hur andra ser och uppfattar kärlek. För mig är det inte alltid bara ord, det kan vara en handling, en blick eller till och med en tystnad.

När jag var yngre tyckte jag det var svårt att förstå kärlekens språk. Många gånger kände jag mig vilse när jag försökte visa mina känslor. Det var som att försöka tala ett främmande språk utan någon översättning. Men med tiden insåg jag att jag inte var ensam. Många med autism kämpar med att uttrycka kärlek och känslor, men det betyder inte att vi inte kan känna dem.

Vi lever i en värld som ständigt bombarderar oss med bilder av vad kärlek ska vara. Romantiska filmer, böcker och sånger lär oss att kärlek handlar om stora gester, lidelsefulla kyssar och eviga löften. Men för mig, och många andra med autism, är kärlek ofta mer subtil. Det kan vara en enkel handling som att dela en chokladkaka, komma ihåg att köpa fryspåsar, lyssna när någon pratar eller bara sitta bredvid någon i tystnad.

Kärlek, för många autistiska individer, handlar om förståelse och acceptans. När någon accepterar oss för den vi är, med alla våra egenheter och unika sätt, det är då vi verkligen känner oss älskade. Kärlek kan också vara att göra saker för någon annan, även om det inte alltid uppfattas som en traditionell kärlekshandling.

Många autistiska individer är även extremt lojala. När vi älskar någon, gör vi det med hela vårt hjärta. Vi kommer alltid att vara där, oavsett vad som händer. Den lojaliteten, den konstanta närvaron, är vår största gåva till de vi älskar.

Men det är inte alltid lätt. Många gånger har jag känt mig missförstådd. Folk har sagt till mig "Men om du älskar mig, varför visar du det inte?" Och jag har svarat "Jag gör det. På mitt eget sätt." För det är så det är. Vi visar kärlek på vårt eget, unika sätt.

Till alla er som älskar någon med autism, jag ber er att vara tålmodiga. Lär er vårt språk av kärlek. För även om det kan skilja sig från det du är van vid, är det inte mindre äkta eller värdefullt.

Och till alla autistiska där ute, våga visa din kärlek. Oavsett om det är genom ord, handlingar eller bara din närvaro. Din kärlek är värdefull och viktig.

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag uppmana alla att lämna en kommentar nedan. Dela med dig av dina erfarenheter, hur du visar kärlek eller hur du uppfattar kärlek från någon med autism. Låt oss bygga en bro av förståelse och acceptans tillsammans.

Hur klarar sig vuxna med autism?

Jag blev diagnostiserad med högfungerande autism för bara fem år sedan, trots att jag levt med det hela mitt liv. Det var som att un pusselbit föll på plats. Att förstå hur andra vuxna med autism hanterar sina liv i Sverige har varit en upptäcktsresa för mig. Att dela denna resa med er är både ett privilegium och ett ansvar.

Autism är en spektrumtillstånd. Det innebär att ingen person med autism är den andra lik, och våra behov varierar. Men en sak är säker: stöd och förståelse från samhället gör livet enklare för oss.

En titt på bostadssupporten

I Sverige finns det bostadsstöd för unga vuxna med neurologiska tillstånd som autism och ADHD. Tyvärr framgår det att systemet kan vara komplext, och ibland kanske inte optimalt anpassat för den tänkta målgruppen. Många bostadsstödsarbetare önskar mer kunskap om dessa tillstånd och hur man bäst kan stödja individer med dem. Därför är det viktigt med en ständig dialog mellan dem som ger stöd och dem som tar emot det, för att tjänsterna ska kunna anpassas bättre.

Autism och hälsa

Som jag skrivit om i en tidigare artikel "livslängd-Autism" så är det beklagligt men sant att personer med autism löper en högre risk för tidig död jämfört med den generella befolkningen. Detta är inte för att autism i sig är en livshotande diagnos, utan snarare på grund av komplikationer som kan uppstå. Människor med mild autism, till exempel, har en högre risk för självmord, särskilt bland kvinnor.

Det har också framkommit att äldre vuxna med autism i Sverige kan ställas inför specifika hälsoutmaningar. Detta påminner oss om att stödet till personer med autism behöver vara långsiktigt och sträcka sig över hela livet.

Utbildning och arbete

Svenska folkhögskolor står ut som en miljö där personer med högfungerande autism kan blomstra. Dessa skolor betonar personlig utveckling och jämlik deltagande. Med deras unika tillvägagångssätt, har dessa skolor visat sig vara mycket inkluderande för dem med högfungerande autism. Jag har under årens lopp sett många exempel i olika forum där man lyfter fram just folkhögskolan som det enda goda alternativet för dig med Autism.

Nya terapiformer

I strävan efter att erbjuda bästa möjliga stöd för dom med autism, söks ständigt nya terapimetoder. Ett exempel på detta är en ny behandlingsform, NeuroACT, en anpassad version av Acceptance and Commitment Therapy (ACT). Denna terapiform har visat sig vara effektiv för att minska emotionell nöd hos personer med autism.

Till Sist

Livet med autism kan vara utmanande, men med rätt stöd och förståelse kan det också vara berikande. Sverige har kommit långt i att stödja personer med autism, men det finns fortfarande utrymme för förbättring. Låt oss fortsätta arbeta tillsammans för att skapa ett samhälle där alla, oavsett neurologiska tillstånd, kan blomstra.

Om det här inlägget berörde dig, ta gärna en minut att lämna en kommentar eller dela det med dina nära och kära. Diskussionen behöver inte sluta här.

https://link.springer.com/article/10.1007/s10803-023-06014-6
https://www.spectrumnews.org/news/large-swedish-study-ties-autism-to-early-death/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37295448/
https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/09638288.2020.1717651
https://news.ki.se/a-new-form-of-therapy-for-autistic-individuals-has-been-evaluated

Förståelse av meltdowns och shutdowns hos personer med autism

När jag fick diagnosen autism för fem år sen, förstod jag snabbt att det inte bara var min känslighet för ljud som var en del av min diagnos. Det var mycket mer än så. Och medan jag har pratat mycket om ljudkänslighet på den här bloggen, så vill jag nu ta upp något som kanske är mindre förstått: meltdowns och shutdowns.

Många av er har säkert hört dessa ord men kanske inte riktigt vet vad dom betyder eller hur dom känns. Och just där vill jag börja.

Djupdykning in i meltdowns

Ett autistiskt utbrott, ofta kallat en "meltdown" är mer än bara en känslomässig explosion. Det är ofta en kumulativ effekt av överstimulering och stress. Det kan se ut som ett raseriutbrott, men det är mer komplicerat än så. Det handlar om en oförmåga att hantera intryck och känslor, vilket kan vara mycket påfrestande både för personen med autism och för dom runt omkring. En meltdown kan bäst beskrivas som en överväldigande känsla där allting blir för mycket. Det kan vara ljud, ljus, eller bara en oväntad förändring i planen. Symtomen kan variera stort, från skrik och slag till total tillbakadragenhet. Men en sak är gemensam: en oförmåga att kontrollera sina reaktioner. För mig personligen kan det vara som en snöbollseffekt, där små irritanter bygger upp till en punkt där jag inte längre kan hantera det. När detta händer, kan kroppen reagera på olika sätt. Vissa kan börja gråta, skrika, eller till och med bli aggressiva. Andra kan stänga av helt.

En dag för inte alls länge sedan, i en skola inte långt härifrån, så hittar vi en ung flicka vid namn Elin. Elin var ljushårig, oftast glad, men för dom som kände henne väl, bar hon på en känslighet som dom flesta inte kunde se. Hon hade autism, och med det kom en viss ömtålighet inför vissa stimuli: ljud, ljus, och plötsliga förändringar.

För dom flesta av oss skulle kanske en oväntad brandövning inte vara någon stor grej. Kanske en överraskning, men inget mer. Men för Elin? Det var en storm av ljud, av kaos, av skrämmande förändring.

När alarmet tjöt, kämpade Elin med alla känslor som strömmade genom henne. Och mitt i korridoren, framför hennes klasskamrater och lärare, upplevde hon en intensiv "meltdown". Hon grät, skrek, och föll ihop, överväldigad av känslan av att hela världen faller isär.

Men det mest hjärtskärande i detta ögonblick var inte bara Elins upplevelse, utan reaktionerna från dom runtomkring henne. Istället för stöd och förståelse möttes hon av förvirrade blickar, viskningar och, tyvärr, skratt.

”Varför beter hon sig så?”, undrade några. ”Varför kan hon inte bara lugna ner sig?”, sade andra. Få förstod, eller ens försökte förstå, vad Elin gick igenom. Under dagarna som följde var Elin föremål för skvaller. Orden ”konstig”, ”dramatisk” och ”överreaktion” cirkulerade runt skolgården. Här ser vi den äkta effekten av bristande kunskap och förståelse i samhället.

För om någon, bara en person, hade haft kunskapen om vad en "meltdown" är? Om exempelvis en lärare hade förklarat för dom andra eleverna, inte bara vad som hände med Elin, utan också varför det hände? Situationen hade kunnat vara en möjlighet för lärande, för empati, för brobyggande. Men istället blev det en episod av isolering och missförstånd.

Det är sådana stunder, sådana händelser, som skriker till oss om vikten av utbildning och förståelse kring autism. För när vi missar dessa chanser att lära oss och förstå, då lämnar vi människor som Elin i skuggorna, oförstådda och ensamma. Men det är inte alla som agerar som Elin. och det för oss in på:

Shutdown

En shutdown är när hjärnan bara bestämmer sig för att stänga ner. Det blir för mycket för den att hantera, så den går i viloläge. Under en shutdown kan det vara svårt att prata, röra sig eller ens tänka klart. Det är som om allting stannar.

Erik, en ung man med autism, vars liv snart skulle kasta ljus över missförstånd som omgav diagnosen.

Erik hade alltid fascinerat invånarna i sin lilla hemstad med sitt otroliga minne för detaljer. Han kunde rabbla alla invånares födelsedagar, varje bussnummer och tidtabell, och han hade en passion för att skapa vackra tavlor av kartongbitar. Men trots sina talanger kämpade Erik med att hantera överväldigande situationer. Hans sårbarhet för sensorisk överbelastning gjorde att han ofta drog sig undan till sitt rum för att undkomma den överväldigande världen utanför.

En dag, under stadens största festival, upplevde Erik en av sina svåraste shutdowns. Mitt på torget, omgiven av jublande människor, ljud från karuseller och fyrverkerier, satt Erik ihopkrupen, med händerna över öronen, sökande efter något som kunde bli hans "koja".

Människor runt honom visste inte hur dom skulle reagera. Men en äldre kvinna, fru Lindgren, en pensionerad lärare med ett stort hjärta, gick fram och satte sig bredvid honom. Med en lugn röst började hon tala om för honom om stjärnorna, om hur dom lyste i natten, och hur varje stjärna hade sin egen historia. Eriks andetag började sakta men säkert lugna ner sig.

När Erik kände sig bättre, berättade han för staden om sin upplevelse, om den överväldigande känslan av sensorisk överbelastning och behovet av att hitta en fristad. Hans modiga avslöjande blev en uppenbarelse för invånarna.

Människorna i staden insåg att det inte var tillräckligt att bara acceptera eller beundra Erik för hans minnesförmåga. Dom behövde förstå dom djupare aspekterna av hans autism, utmaningarna han ställdes inför varje dag. Det var inte längre tillräckligt att bara känna till autism – det var dags att verkligen förstå.

Nu undrar ni kanske, varför händer detta? För personer med autism kan världen uppfattas som väldigt intensiv och överväldigande. Våra hjärnor filtrerar inte bort lika mycket information som andras, vilket betyder att vi känner av allting på en djupare nivå. Tänk er en radio där volymen plötsligt skruvas upp till max – det är ungefär så en dag kan kännas för någon med autism.

Det är klart att det inte är så här varje dag, och inte för alla med autism. Men när dessa meltdowns eller shutdowns sker, är det viktigt att förstå varför. Det är inte ett "beteende" i traditionell mening, utan snarare en reaktion på en överväldigande värld.

Hur kan man hjälpa?

Om du känner någon Elin eller Erik, eller om du själv har diagnosen, finns det några saker man kan göra för att hjälpa. Det första är att förstå att detta inte är något man bara "kan komma över". Det kräver tid, förståelse och tålamod.

För andra, om någon i din närhet får en meltdown eller shutdown, försök att vara där för dem. Om det är en meltdown, leta efter en lugn plats där personen kan vara ifred. Om det är en shutdown, tala lugnt och försiktigt med denne, och ge den tid som behövs för att återhämta sig.

Förebyggande Åtgärder

• Identifiera Triggers: Lär dig vad som utlöser utbrott. Det kan vara sensorisk överbelastning, social ångest eller annat.
• Skapa en Trygg Miljö: Om möjligt, försök att minimera antalet stressfaktorer i den dagliga miljön.
• Kommunikation: Om du är i en relation med någon som har autism, lär dig deras tecken och signaler. Det kan göra det lättare att förstå när en situation håller på att eskalera.
• Tid för Återhämtning: Efter ett utbrott är det viktigt att ge tid och utrymme för återhämtning.

Att leva med autism kan vara en utmaning, men med rätt stöd och förståelse kan vi skapa en värld där alla känner sig bekväma och förstådda. Jag hoppas att denna djupdykning i meltdowns och shutdowns har gett er en bättre inblick i några av dom utmaningar som människor med autism står inför. Och du som undrar, så baserar jag inte Erik och Elin på någon verklig person, men händelserna baserar jag på saker som jag själv sett.

Men nu vill jag höra från er. Har du haft erfarenheter av meltdowns eller shutdowns? Lämna en kommentar nedan. Och om du känner att detta är något som fler borde veta om, kunskap och förståelse börjar med oss.

Assistanshundar för personer med autism. En följeslagare och hjälpare

Autism, som jag själv vet alltför väl, kan vara en utmaning att leva med. Man ska ta sig genom livet med en hjärna som fungerar lite annorlunda än andras. Där världen kanske verkar vara för mycket, för högljudd, för oförutsägbar, eller för överväldigande. Där små förändringar i vardagen kan orsaka stora reaktioner. Och där dom sociala koderna ofta förblir ett mysterium. Men vet ni vad som är lika sanning? Att autism också är en gåva, en unik förmåga att se världen på ett annat sätt, med detaljer som andra kanske missar. Och med det, kommer idag, jag vill skriva om en särskild form av stöd för oss autister – Assistanshundar.

Min egen erfarenhet kommer inte av någon utbildad assistanshund utan av en kär familjemedlem som heter Frippe. Han är något ouppfostrad och väldigt envis men han hjälper mig och sonen med våra problem varenda dag på sitt sätt. För det mesta så tycker jag egentligen att han är rätt jobbig och tar massor med energi men jag inser också att han ger mig kärlek och andra sätt att se omvärlden på.

Assistanshundar är mer än bara husdjur – dom är hjälpare, kamrater, och följeslagare som kan hjälpa oss autister att navigera i en ibland överväldigande värld. Hundar, oavsett ras eller storlek, kan tränas till att bli assistanshundar. En assistanshund tränas för att hjälpa personer med olika behov, och för oss autister, kan dessa behov vara mycket specifika och unika.

En av de mest anmärkningsvärda förmågorna hos assistanshundar är att de kan lugna oss under sensoriska överbelastningar. Ni vet, dom där ögonblicken när allting blir för mycket – ljudet av trafiken, ljuset från lysrören, doften av parfym. När hjärnan är överbelastad, kan en assistanshund ge en känsla av lugn och stabilitet, ibland bara genom att vara där, eller genom att göra specifika uppgifter som att trycka mot oss för att ge tryckterapi. 

Assistanshundar kan också hjälpa till att bryta den sociala isen. Vi vet alla att sociala situationer kan vara svåra för oss autister. Att förstå sociala signaler och koder, att veta vad man ska säga eller göra, kan vara en utmaning. En assistanshund kan vara en bro mellan oss och andra människor, vilket gör det lättare för oss att interagera socialt. Jag kan i och för sig tycka att det kan vara rätt jobbigt när Frippe, som är oerhört social men något feg, vill hälsa på varenda passerande person och hund liksom för att visa mig att det är inget fel på den där heller.

Dessutom kan en assistanshund ge en känsla av självständighet och trygghet. För vissa av oss, kan världen utanför vara räddande och otrygg. Med en assistanshund vid vår sida kan vi känna oss säkrare och mer självsäkra att utforska världen.

Assistanshundar kan också hjälpa oss att skapa en rutin, vilket är oerhört viktigt för oss autister. Dom kan ge oss en struktur och ett schema att följa, vilket kan hjälpa oss att känna oss mer kontrollerade och mindre stressade. Våran Frippe är ett utmärkt exempel på detta, han är otroligt rutinbunden och har stenkoll på tandborstning och andra saker.

Det är dock viktigt att komma ihåg att alla autister är olika, och vad som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Men jag tror att vi kan vara överens om att det är värt att utforska alla tillgängliga alternativ för att hjälpa oss autister att leva våra liv till fullo.

Jag vill slutligen säga att det är värt att titta på alternativet med en assistanshund. Om du är en autist, eller om du känner någon med autism, kanske det är värt att utforska den här möjligheten. Det kan förändra ditt liv, och kanske, ge dig en ny bästa vän.

Kommentera gärna nedan om du har några erfarenheter av assistanshundar, husdjur, eller om du har några frågor. Låt oss starta en konversation om detta och hjälpa varandra att förstå och utforska detta alternativ ytterligare. Vi har alla rätt att leva våra liv till fullo, och assistanshundar kan vara en del av lösningen.

Hur påverkar autism familjen? Stöd och resurser för anhöriga

För ungefär fem år sedan fick jag diagnosen högfungerande autism. Tre år tidigare så hade min son fått samma diagnos. Detta uppenbarade en ny värld för mig och för min familj. Men det är inte bara jag som har varit tvungen att navigera i den här nya världen. Autismspektrumtillstånd påverkar inte bara individen utan hela familjen. Alla i familjen, från föräldrar till syskon, barn och partner, känner av dess inverkan. Så, hur påverkar autism egentligen familjen?

Familjen är det första sociala nätverket för oss alla. Dom människor vi umgås med, dom band vi skapar, dom erfarenheter vi delar - allt detta formar oss till dom människor vi blir. Men när en familjemedlem har en diagnos som autism, förändras dynamiken.

Autism innebär ofta svårigheter med social interaktion och kommunikation, begränsade beteenden, intressen och aktiviteter. Men det påverkar varje individ på olika sätt, vilket innebär att varje familj upplever har en unik situation. Dessa svårigheter kan innebära stora utmaningar för familjen, men det finns också möjligheter till djupare förståelse och medkänsla. Familjer lär sig ofta att kommunicera och interagera på nya och kreativa sätt, vilket kan bidra till att stärka banden inom familjen.

Men ingen ska behöva hantera allt det här på egen hand. Det finns stöd och resurser tillgängliga för att hjälpa familjerna. Habilitering & Hälsa erbjuder olika typer av stöd till anhöriga, inklusive utbildning, rådgivning och information om autism och samhällets stöd. Dom erbjuder också stödgrupper och kurser som täcker ämnen som att förstå autism och hantera utmanande föräldraskap.

Det finns också nationella riktlinjer från Socialstyrelsen som betonar att ge tidiga ingripanden för individer med autism, särskilt för sårbara grupper. Det är viktigt att höja medvetenheten om neurologiska utvecklingsstörningar bland hälso- och sjukvårdspersonal och sociala tjänster.

Så hur hanterar man bäst autism i familjen? Svaret kommer att variera beroende på familjens unika situation, men det finns några allmänna riktlinjer. Det första steget är att söka kunskap och förståelse. Detta kan inkludera att läsa på om ämnet, gå på utbildningar och prata med andra familjer som också har erfarenhet av autism. Det andra steget är att hitta stöd, både inom och utanför familjen. Detta kan innebära att skapa en stödgrupp av familj, vänner och professionella som kan erbjuda råd och stöd. Slutligen är det viktigt att ta hand om sig själv. Att ta hand om en person med autism kan vara krävande, och det är viktigt att se till att man också tar hand om sin egen hälsa och välbefinnande.

I slutändan handlar det om att acceptera och omfamna varje individs unika egenskaper och förmågor. Autism kan presentera utmaningar, men det erbjuder också möjligheter till djupare förståelse, acceptans och kärlek.

Så om du har någon i din familj som har autism, kom ihåg att du är inte ensam. Det finns hjälp och stöd att få.

https://www.habilitering.se/fakta-och-rad/kort-om-funktionsnedsattningar/autism/

https://www.autismforum.se/stod-och-insatser/stod-till-anhoriga/

https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/nu-kommer-nationella-riktlinjer-for-adhd-och-autism/

Kvinnor och flickor med autism är dom Underskattade och underdiagnostiserade?

Idag vill jag ta upp ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat - det är situationen för kvinnor och flickor inom autismspektrumet. Jag vill tala om stereotyperna och fördomarna som finns om vad autism är och hur det yttrar sig. Framförallt vill jag prata om hur kvinnor och flickor ofta blir underskattade och underdiagnostiserade.

Jag började att förstå min egen autism först när jag var runt 40 år gammal när jag fick min egen diagnos. Men innan dess levde jag med okända utmaningar, oförstådda beteenden och en känsla av att alltid vara lite 'ute på kanten'. Jag kan inte hjälpa att undra hur mitt liv kunde ha sett ut om jag hade fått min diagnos tidigare. Men när det gäller kvinnor och flickor, blir den här situationen ännu mer utbredd och problematisk. Framförallt är det vanligt att kvinnor får sin diagnos senare i livet.

Autism har länge betraktats från en manlig synvinkel, vilket innebär att dom symtom och beteenden som traditionellt förknippas med tillståndet främst är baserade på män och pojkars upplevelser. Autism hos kvinnor och flickor kan dock yttra sig annorlunda.

Kvinnor och flickor med autism har ofta en bättre förmåga att 'kamouflera' sina symptom genom att härma andras beteenden, vilket kan göra det svårt för utomstående att identifiera deras autism. Den här förmågan till anpassning kan vara en överlevnadsstrategi, men den innebär också en risk för försummad diagnos och en brist på stöd.

Ibland kan dessa tjejer och kvinnor komma att betraktas som 'lite udda', 'socialt klumpiga' eller 'överdrivet känslosamma', istället för att dom ses för vad dom verkligen är - individer på autismspektrumet. Och detta är bara toppen på isberget när det gäller problemen med att förstå och stödja kvinnor och flickor med autism.

Dessa feluppfattningar och brister i förståelse kan ha allvarliga konsekvenser. Många kvinnor och flickor med autism utvecklar psykisk ohälsa, bland annat ångest och depression, eftersom dom kämpar med att passa in och förstå världen omkring sig. Dom kan också ha svårt att skapa och upprätthålla relationer, vilket kan leda till ensamhet och social isolering.

Att få en diagnos senare i livet kan också påverka en persons självkänsla och självbild. Att inte få rätt stöd och förståelse under skoltiden kan leda till att många tjejer inte fullföljer sin utbildning, vilket i sin tur kan leda till arbetslöshet eller låginkomstjobb senare i livet.

Det här är bara några av dom många anledningarna till varför vi måste bli bättre på att upptäcka och stödja kvinnor och flickor med autism. Vi måste utbilda oss själva och andra, både professionella inom sjukvården och allmänheten, om dom unika utmaningar och styrkor som dessa kvinnor och flickor har. Vi måste lyssna på deras röster och anpassa vården och stödet efter deras specifika behov och erfarenheter.

Autism är inte en 'manssjukdom'. Det är ett tillstånd som påverkar människor av alla kön, åldrar och bakgrunder. Och alla förtjänar att bli sedda, förstådda och stödda på rätt sätt.

I slutändan är autism inte en begränsning, men ett annat sätt att uppleva världen. Och med rätt förståelse och stöd, kan varje individ med autism frodas och bidra till samhället på sitt eget unika sätt.

Men för att göra detta möjligt måste vi först ta itu med den obalans och orättvisa som råder idag. Vi måste sätta ett slut på underskattning och underdiagnos av kvinnor och flickor med autism.

Så låt oss börja idag. Prata med dina vänner, dina familjemedlemmar, dina arbetskamrater. Dela den här artikeln, skriv en kommentar. Vi kan alla göra något för att hjälpa till att förändra den här situationen.

Tillsammans kan vi skapa en mer inkluderande och förstående värld för alla på autismspektrumet.

Föräldraskap och autism, det finns utmaningar men även belöningar

Autism är inte bara en diagnos, det är en upplevelse, ett liv som både barnet och föräldern delar tillsammans. Livsvägen kan vara fylld med utmaningar, men den har också unika belöningar som gör varje stund värdefull. Precis som varje färg i en regnbåge har sin egen skönhet, har varenda individ med autism sina egna unika styrkor och utmaningar. Att vara förälder är i sig fullt med både toppar och dalar. Men när man står inför uppgiften att uppfostra ett barn med autism(ASD) så blir resan mer komplex och emotionellt laddad. Det finns dagar som testar ens tålamod till gränsen, men det finns också stunder som fyller hjärtat med en oslagbar glädje.

När jag tänker på föräldraskap och autism, tänker jag på styrka. Jag tänker på nätter när tårarna flödar fritt, när hjärtat känns tungt och när hoppet känns långt borta. jag tänker på stunder när energinivån har hamnat på minus och man vill bara lägga sig ned och ge upp. Men jag tänker också på den glädje, skratt och kärlek som autism kan föra med sig. För varje utmaning som man stöter på så finns det en lika stark belöning som väntar runt hörnet.

Autism är en neurologisk utvecklingsstörning som påverkar en individs förmåga att kommunicera och interagera med andra. Vanliga tecken kan inkludera svårigheter med ögonkontakt, upprepade beteenden eller intensiva intressen i specifika ämnen. Men varje individ är unik. Diagnostisering kan vara en känslomässig process, men det är ett viktigt steg för att få rätt stöd och resurser. När diagnosen först kommer kan hjärtat sjunka. Frågor bubblar upp: Kommer mitt barn att kunna leva ett normalt liv? Hur kommer omvärlden att behandla honom? Men med tiden, mellan läkarbesöken och terapin, börjar man inse att "normalt" är relativt. Varje framsteg, oavsett hur litet, blir en seger. Ett leende, ett ord, eller bara en enkel kram kan omvandla dagens trötthet till en natt fylld av hopp.

Föräldrar till barn med autism lär sig snart att värdera de små ögonblicken i livet. Ett leende, en kram, eller bara en stund av tyst samhörighet kan betyda världen. De stunder när ditt barn ser in i dina ögon och du känner den djupa förbindelsen, oavsett orden som inte sägs. Dessa stunder av ren och odelad kärlek är vad som håller föräldrar starka genom de tuffaste tiderna Resan med autism är inte bara ett äventyr i föräldraskap, utan också fyllt med självinsikt. För genom autism lär man sig att vara tålmodig, förstående och kärleksfull. Man lär sig att se världen genom sitt barns ögon, och man lär sig att uppskatta dom unika gåvorna som varje barn med autism bär med sig. Man lär sig även att känna sig själv genom svårigheter i vardagen och när man tar till sig den lärdomen så blir man starkare som person.

Ja, det finns dagar då tröttheten tar över. Speciellt svårt kan det vara när man, liksom jag själv, har en egen npf-diagnos. Dagarna då meltdowns blir för mycket, eller när samhällets blickar blir för kritiska. Men dessa utmaningar gör också att man lär sig värdera de små ögonblicken av stillhet, av förståelse, och av kärlek som bara ett barn med autism kan ge.

Trots utmaningarna är belöningarna av att vara förälder till ett barn med autism många. Man får uppleva världen genom deras unika perspektiv. Varje dag blir en påminnelse om att lycka kan hittas i de enklaste av saker. Och kärleken? Den är obeskrivlig. Den är ren, ärlig. Så till varje förälder som läser detta: du är inte är ensam. Ditt hjärta, din styrka och din kärlek gör en skillnad varje dag. Och genom alla utmaningar, genom alla tårar, kommer också skratt, glädje och oändlig kärlek.

Autism är inte bara en diagnos. Det är en resa, en upplevelse, ett äventyr. Och genom denna resa upptäcker vi den djupaste meningen med kärlek, tålamod och förståelse.