Den medelålders mannen flyttade in i lägenheten i Partille i november 2020. I början av 2022 ville hyresvärden göra en besiktning.
Först efter flera försök gick det att få kontakt med mannen. När bolagets områdeschef och boendeutvecklare släpptes in i tvårummaren möttes de av enorma mängder elektronik och elektroniska komponenter.Hall, vardagsrum, kök och badrum var så belamrade med sladdar, apparater och annat att framkomligheten var ytterst begränsad.
I sovrummet gick det över huvud taget inte att komma in.
Jag hade väl turen i oturen att ha mer än ett specialintresse men att komma in i sovrummet var stundtals svårt. Det fanns perioder när jag åt sov och levde större delen av min fritid vid hörndatabordet och hörnsoffan. Sovrummet var ju någon sorts projektrum och det hade blivit så välfyllt så projekten stannade av. Sängen som stod obäddad där längst inne var orörd då det helt enkelt var för arbetsamt att rensa upp bland projekten och skapa en väg dit.
Den unge mannen i Partille har alltså blivit uppsagd från sin lägenhet. Sett från mitt perspektiv så har han blivit det på grund av sin autism och sin oförmåga att organisera sitt intresse på ett för hyresvärden rätt sätt. Jag förstår om hyresvärden är rädd för att den unge mannen kan bränna ned huset med sitt intresse men om så är fallet så får man även vräka alla rökare och alla som äger ett husdjur med tänder som kan gnaga av en elsladd. Om mannen i fråga hade haft en egen firman som sysslat med elektronik så hade också hyresvärdens åsikter vart okej då man hyr ut en bostad och inte en affärslokal. Men att säga upp någon på grund av dennes hobby är inte rätt i min värld. Framförallt då själva ordet hobby anspelar på verksamhet som man ägnar sin fritid åt.
Nu kan man ju undra om det här är diskriminering av handikappad? Om mannen i fråga suttit i rullstol och skrapat sönder väggar och golv när han förflyttar sig i sin lägenhet så hade det vart självklar diskriminering om hyresvärden sagt upp denne på den grunden. Den rullstolsbundne kan inte heller hjälpa att rullstolen skadar skåpluckan i köket när han rullar in för att steka sina köttbullar, lika lite som den autistiske mannen kan organisera sitt sovrum på ett annat sätt. Självklart så kommer hyresvärden att kunna utkräva ersättning för att reparera luckan i köket lika väl som man kan utkräva ersättning för en skada i sovrumsgolvet på grund av ett förvarat server rack men det är inte underlag för att säga upp en handikappad från sin bostad.
Jag undrar om jag också hade blivit vräkt om hyresvärden kommit in till mig när jag hade det som stökigast hemma. Det tog mig flera år att få ordning på min röra från dagen jag insåg själv att det var ett problem. Jag som gillade datorer hade drivor med sådana undanstoppade. Dessutom så slöjdar jag och höll på med pistolskytte i några år. På den tiden så var det pistoltavlor, laddapparat och andra grejor blandade med gamla servrar från Sun och halvfärdiga knivar. Mitt projektbord var konstant belamrat med något och golvet runtomkring ska vi inte tala om. Att jag gjort rejäla hål i någon vägg och ett golv för att förankra bildskärmar, vapenskåp och liknande saker tror jag inte gjorde saken bättre. På den tiden hade jag ingen diagnos så jag hade troligen stått utan bostad om min hyresvärd önskat komma in och besikta min lägenhet. Min smala lycka var med andra ord att min dåvarande hyresvärd inte var intresserad av att besikta min lägenhet då den ej blivit renoverad på över 20 år. Något som jag hade överseende med när jag flyttade in för att jag inte riktigt visste hur jag ville att det skulle se ut. Lägenheten var dessutom otroligt fräsch trots bristen på underhåll.
När jag googlar på autism och hyresrätt så finner jag ganska många exempel på nyhetsartiklar som handlar om just diskriminering av autistiska personer i hyresrätt. Det är alltså inget ensamt fenomen att en ung man i Partille blivit vräkt från sin lägenhet på grund av sitt handikapp. Varför blir det då så? För mig så verkar det som om det kan bero på att kunskapen hos Sveriges hyresvärdar är för dålig. Man känner helt enkelt inte till att Autism/Asperger är ett handikapp och att man måste ta hänsyn till detta. Lika väl som man behöver ta hänsyn och anpassa för tant Hilma med rullstolen så behöver man ta hänsyn och anpassa sig för unga Autistiska Anders i trean. Kunskaperna om synliga handikapp finns där men dom osynliga handikappen är svåra att utbilda och informera om. Kanske just för att dom är osynliga. Därför är det viktigt att vi sprider kunskapen som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar